Lastsäkring och påbyggnad

Grundkravet

Last ska säkras så att den inte kan förskjutas på ett sätt som äventyrar trafiksäkerheten. Kravet finns i trafiklagstiftningen och kontrolleras vid vägkontroll, där brister kan leda till körförbud på plats.

Krafterna som ska hållas är betydande. Vid en inbromsning verkar en kraft framåt i samma storleksordning som lastens egen vikt — ett ton last kan alltså behöva hållas av surrningar dimensionerade för ungefär ett tons kraft framåt. Den som byggt fast surrningspunkter i en tunn sidoplåt har byggt något som ser rätt ut och inte håller.

Ansvaret delas. Föraren ansvarar för att lasten är säkrad, men den som lastat och den som byggt fordonet har sina delar. Ett fordon som saknar förutsättningar för att säkra en normal last är en konstruktionsbrist, inte ett förarfel.

Vad det betyder för påbyggnaden

Surrningspunkternas hållfasthet ska vara känd och märkt. En punkt utan angiven kapacitet är en punkt ingen kan räkna med. Det som märks ska också vara det punkten klarar tillsammans med sitt infästning — en kraftig ögla skruvad i tunn plåt är lika svag som plåten.

Antal och placering avgör om lasten går att säkra alls. Punkter för långt isär eller på fel höjd tvingar fram surrningsvinklar som kraftigt minskar den verkliga kapaciteten.

Flak, lämmar och skjutbara kapell har egen hållfasthet som ibland används som lastsäkring. Om påbyggnaden är tänkt att hålla last genom formbundenhet ska det framgå — annars kommer någon att räkna med väggar som inte är byggda för det.

Dokumentera vad ni byggt. En ritning eller ett protokoll som visar var punkterna sitter och vad de klarar är det som gör att kunden kan lastsäkra rätt, och det som skyddar er om något ändå går fel.

Vanliga brister

Omärkta surrningspunkter är den vanligaste. De finns, de ser kraftiga ut, och ingen vet vad de klarar.

Punkter som suttit kvar från en tidigare påbyggnad. Vid ombyggnad blir gamla infästningar ofta kvar utan att någon kontrollerat om de fortfarande sitter i något som bär.

Korrosion vid infästningen. En punkt som var godkänd vid leverans kan vara halverad efter några vintrar med vägsalt, särskilt där olika metaller möts.

Att surrningsutrustningen inte matchar. Band med hög kapacitet i punkter med låg gör punkten till den svaga länken, vilket sällan är uppenbart för den som lastar.

Vanliga frågor

Vem ansvarar för lastsäkringen?

Föraren ansvarar för att lasten är säkrad vid färd. Den som lastar har ett ansvar för hur lastningen skett, och den som byggt fordonet för att det går att säkra last på det. Vid en kontroll är det föraren som stoppas, men en konstruktionsbrist är fortfarande en konstruktionsbrist.

Måste surrningspunkter vara märkta?

En punkt utan angiven kapacitet går inte att beräkna med, vilket i praktiken gör den oanvändbar för korrekt lastsäkring. Märk kapaciteten och se till att märkningen tål vägmiljön.

Vad gäller vid ombyggnad av en befintlig påbyggnad?

Behandla den som en ny konstruktion i det avseendet. Gamla infästningar kan sitta i material som tagits bort eller försvagats, och ansvaret för att fordonet fungerar följer den som byggt om det.

Räcker det med formbundenhet mot lämmarna?

Bara om lämmarna är byggda och dokumenterade för att ta upp de krafterna. Många lämmar är väder- och avåkningsskydd, inte konstruktionsdelar, och det syns inte utanpå.